Jag ska berätta en historia! Min historia!
Så ladda med en STOR kopp kaffe så kör vi...

Jag föddes in i en kreativ familj hösten 1970.

Min far jobbade som skräddare inom militären.
Han var med och designade och sydde allt från fallskärmar till jaktpiloternas avancerade overaller.
På fritiden renoverade han 1800-talsgården som vi bodde på, och varvade det med att byta motor på bilen eller gräsklipparen.
Jag fanns alltid med honom med mina egna snickar- eller mekarverktyg och "hjälpte” till.
Han satt även ofta bakom symaskinen hemma i köket och sydde brudklänningar eller båtkapell till nära och kära.

Min mor målade och ritade mycket under min uppväxt.
Från stora avancerade oljemålningar och porslin till plaketter (ni vet de där som finns på en liten träskiva som man fick på fotbollscupen eller skidtävlingen).
Hon kunde även hantera symaskinen nästan lika proffsigt som min far. Så ibland stod det två maskiner och dundrade på köksbordet.
Naturligtvis tog jag efter min mors och min fars kunskaper och intressen så innan jag ens hade fyllt 10 år så kunde jag sy kläder, måla tavlor och trimma moppemotorn.
(Ja, ja… vi bodde på landet och då åkte man moppe vid 7 års ålder.)

Min mor jobbade när jag var liten på en av Linköpings reklambyråer (Eckerud Reklam).  Jag var ganska ofta med min mamma på jobbet. Oftast sovande i barnvagnen, men ibland deltog även jag i det kraetiva klippandet och klistrandet!
Förr så handmålade man det mesta. Från stora skyltar till mindre dörrskyltar. Och mamma var en jävel på att måla!
Datorerna hade ännu inte kommit in i branschen. (Vi pratar mitten av 70-talet och den första Mac-datorn tillverkades inte förrän 1984).
Så på sätt och vis började mitt intresse för reklam redan där. Måla, klippa, klistra och skapa...

Jag fortsatte med att måla och teckna, och mitt intresse för färg och form var stort. När jag fyllde 13 fick jag min första dator (en Spectravideo 328 med färgskärm. Wow!).

Vid 15 så hade jag ritat eget reklammaterial för både Coca Cola & Levi´s. Tyvärr kom det materialet inte längre än till mitt skissblock, men drömmen om att få skapa reklam för de stora amerikanska jättarna fanns där! Och drömmar ska man ha...

Efter att av misstag (?) börjat på 4-årig tekniskt gymnasium så hoppade jag av efter 1 termin och 3 veckor.
Jag började istället jobba som reprotekniker, kommunikatör på IKEA och en del andra ströjobb. Det gjorde jag tills jag, vid 18 års ålder, lyckades ta mig in på den 2-åriga speciallinjen på gymnasiet med inriktning på reklam & foto.
Och kontrasten från att vara den där lagom skoltrötta killen som mer än gärna tog lite extra ”ledigt” från grundskolan, till att älska skolan och väldigt ofta bli utkörd av Securitas för de ville stänga och låsa skolan på kvällarna var stort för mig.
Jag hade verkligen hittat rätt!
Reklam & Foto var min stora grej!

Direkt efter utbildningen (sommaren 1990) var jag en av några få från klassen som fick ett jobb inom reklambranschen.
Efter ett par år så blev jag arbetslös på grund av nedskärningar på företaget. Det tog inte många dagar efter det innan jag hade skapat mitt första egna företag i en källarlokal i stadsdelen Valla, Linköping. Gick väl så där halvbra.
Jag var rätt grön och hade inte riktigt koll på allt som Skatteverket ville att jag skulle göra och vad det innebar med att vara egen företagare.

Efter en kortare tid som ”soloartist” så blev jag tillfrågad om jag kunde ta ett kortare vikariat kvällstid på Correns nya tryckeri (Corren är Linköpings största dagstidning) för att ta emot de redaktionella sidorna som skickades digitalt från redaktionen i centrala Linköping.
Året var 1993 och jag var 23 år.

Ny teknik och många tekniska barnsjukdomar gjorde att jag blev kvar på tryckeriet, och Correns satsningar inom den civila sektorn gjorde att jag gick vidare inom företaget. De sista åren på företaget var jag ansvarig för den civila prepressavdelningen. (Prepress = förberedande inför tryck)
Jag jobbade jämnt och för det mesta dygnet runt, både mot och med reklambyråer runt om i hela Europa. Allt för att få in material för att få kundernas tidningar tryckta till belåtenhet och inom de tidsramar som våra kunder hade satt upp.
Även om det var många år av "social frånvaro" så var det väldigt lärorikt och givande. Jag brann för att hålla deadlines och att få kunderna mer än nöjda. Det var ett kul jobb med ett högt tempo och där jag verkligen lärde mig den hårda vägen hur man ska och inte ska göra i produktionsledet.

En av alla mina kunder jag jobbade med var en nöjestidning från Uppsala, tidningen 018.
De kom med jämna mellanrum med hårddiskar och annat löst material i påsar där jag, efter deras riktlinjer, satte ihop tidningen till belåtenhet
(Allt var inte digitalt på den tiden).
Där föddes idén till en egen lokal nöjestidning för Linköping, tidningen Nolltretton.
Tyvärr hade jag inte de kontakter som behövdes för att sälja in den lokalt utan lade den på is tills en kund dök upp en dag med en liten medlemstidning för ett lokalt gym.
Materialet för medlemstidningen var en mindre katastrof och efter två dygns pusslande med kunden så fick vi ihop en tryckbar produkt.
Under de två dygnen så presenterade jag min idé om en lokal nöjestidning och kunden, som hade gott om kontakter och var en duktig ”säljare”, tände på idén och allt satte fart.

I början av 1998 så kom första numret ut i Linköping. Tidningen blev en succé och efter premiären började jag jobba heltid med nöjestidningen. Tidningen Nolltretton nummer 2 kom några månader senare.
Med endast två personer i den grafiska produktionen (samt en säljare/kaffekokare) som sätter ihop en sådan typ av omfattande tidning med reportage, annonser och en massa bilder så krävs det en väldans massa kunnande om allt. Det var många gånger som jag undrade om jag verkligen gett mig in på rätt bana, när munnen hade svullnat av sömnbrist och drickande av kolsyrade drycker samt kaffe hade nåt absurda mängder.
Det var ju inte pengarna som lockade då jag tjänade en bråkdel av vad jag fick som prepressansvarig.
Men vi hade roligt! Och kul ska man ha...

Kostnaderna att dra igång en tidning med allt runt omkring var enorma. Men responsen bland läsare och annonsörer var nog det som drev oss framåt, nummer efter nummer.
När man skapar en sån produkt och med så små resurserna så är man allt-i-allo. Fotograf, bildbearbetare, grafiker, Art Director, annonsproducent, data- och nätverkstekniker, hemsideproducent, annonssäljare, reporter, prepresstekniker, kaffekokare, layoutare, städare, tidningsbud…
Ja, listan kan göras hur lång som helst.

2005 hade tidningen verkligen fått sitt fotfäste och även expanderat till grannstaden Norrköping med en systertidning (tidningen Nollelva).

Jag ville gå vidare och fick ett erbjudande från ett eventföretag som jobbade runt om i landet med först och främst den svenska schlagereliten. Ett intressant jobb där jag ansvarade för foto och marknadsföring i första hand.

2006 blev jag tillfrågad om jag ville vara med att dra igång ett livsstilsmagasin parallellt med mitt andra jobb som marknadsförare/fotograf. Ungefär samma upplägg på arbetsuppgifter som tidigare tidning. Allt-i-allo alltså...
Jag hakade på och blev kvar där fram till slutet av 2009.

Januari 2010 gav jag mig in som heltidsanställd marknadsförare/grafiker i en Sveriges största restaurangkedjor, Harrys (Jag hade fuskat lite innan och hjälpt Harrys lokalt med marknadsföringen sedan 1998).
Inte lika mycket fotografering inom restaurang men väldigt många andra roliga projekt varje dag och ett mycket givande jobb på alla sätt.
Och bara för att hålla fotograferandet igång så startade jag ett enskilt bolag 2012 för att kunna jobba vidare med ett av mina intressen på fritiden - foto.

Sommaren 2015 tog jag beslutet att, 45 år gammal, ställa mig helt på egna ben som egen företagare inom reklam och foto.
Sambo, vänner och andra har pushat mig de sista åren, samt att andra omständigheter gjorde det till en naturlig sak att ställa sig på egna ben. Trots alla skador i kroppen och tuffa diagnoser så tar jag chansen och kör! Go for it!
Så från 2016 är 100% egenföretagare som gäller...

2016 - Kontor och fotostudio fixades i början av sommaren, efter lång välbehövlig "semester".
Kontoret låg vägg i vägg med Linköpings Posten på Roxviksgatan i handelsområdet Tornby, Linköping.
Massor av utrustning köptes in och uppdragen ramlade in i strid ström utan någon egentlig marknadsföring.
Ryktet spred sig lagom snabbt...

2017 - Prov(halv)året 2016 slutade med en omsättning långt över förväntan och nu är det dags att lägga i nästa växel och satsa på allvar! Jag har fått ett litet grepp om konkurrensen och rutiner med mera, och har redan vuxit ur lokalerna och flyttat in mer centralt.
En bra kundkrets har byggts upp i hela landet.
Jag vet vad jag är duktig på och vet även vad jag ska satsa på för att möta framtiden. Det är mycket som händer i båda mina branscher, både den grafiska och fotografiska....
Samtidigt måste man vara smart och trots att man har hur mycket uppdrag som helst måste man lära sig att tacka nej och vara lite ledig.
Resa lite mer för att ladda batterierna och få nya input.
Det bästa jag har gjort är att starta eget! :)

Nu är det 2018 och nya idéer har tagit form och strukturen i företaget ändrar sig hela tiden, men inriktningen är ungefär på samma spår!
Tankar och förändringar 2018:
- Mer foto och mindre reklamjobb.
- Produktion av rörlig media och video.
- Utökning av fotograferingar i Stockholmsregionen.


Duktiga ni är som orkade läsa allt :)

Tack för er tid och hoppas vi ses!
// Patrik Ekenblom